Skulle du lämna ditt land om du visste att du kunde bli dödad eller fängslas, om du inte visste något säkert om landet du tänkte försöka ta dig till, om du inte visste om du någonsin mer skulle få återse dina nära och kära? Skulle du göra det om du hade något annat val?

Jag skulle inte göra det, jag behöver inte fundera en sekund för att veta att mitt svar är nej.

Hur kommer det sig då, att så många i vårat än så länge trygga land Sverige, tror att de flyktingar som lyckas ta sig hit, de är inte de som verkligen behöver hjälp. Hur kommer det sig att så många så snabbt dömer flyktingar och beskyller dem för allt som är fel i vårat land.

När det stod i tidningen att många åker till Norge för att arbeta, så var det en insändare som fick det till att det berodde på invandrarna, för de tar ju alla jobben. Så med andra ord, det var ok att svenskar åkte till Norge och "tog deras jobb", för att det inte finns arbeten nog i Sverige. Men det var inte ok att fly från ett krigshärjat land, där man riskerade att dödas.

En annan vanlig åsikt är att invandrare inte vill arbeta, de vill bara komma hit och leva på bidrag och utnyttja den svenska välfärden. Så, antingen stjäl de våra jobb och det är fel, eller så lyckas de inte få något arbete, då är de lata och utnyttjar oss.
Det är också enligt vissa invandrarnas fel att skolan och vården har blivit sämre, att det inte finns nog med bostäder, ja, i stort sett allt som är fel i samhället kan skyllas på dem. De ska minsann inte komma här och tro att de har några rättigheter, de ska stå med mössan i handen och bocka och vara beskedliga.

Men tänk om helt plötsligt alla invandrare var borta. Vem skulle vi då skylla allt elände på? För snälla Herr Svensson, titta bakåt i vår historia. Har vi inte alltid haft syndabockar, romerna har ju fått vara det sen de kom till Sverige, sen har vi finnarna som om det kom många av på -70 talet (om jag minns rätt), "socialfall" och "a-lagare", knarkare, mfl.

Visst är det lätt och lockande att skylla på och hacka på den som är svagast, bara jag själv får klättra lite på stegen. Tycks inte spela någon roll för många hur många man trampar på eller sparkar ner på sin väg upp.

Samtidigt, i stort sett alla förfasas över den mobbing som förekommer bland barn och ungdomar. Det är gräsligt och tragiskt att så många utsätts för det. Men kan man egentligen förvånas, när vuxna gör det legalt att trakassera andra genom sin främlingsfientlighet, eller genom att prata nedsättande om de som de anser mindre värda.

Jag skräms av det som sker i vårat land, jag skräms av det hat som verkar sprida ut sig. Jag skräms för att hat brukar aldrig leda till något positivt.