Han var en man som jag respekterade, jag visste att han hade lång erfarenhet av arbete med trasiga människor, jag litade på honom. Det hände att jag och andra ifrågasatte hans sätt att arbeta, men han kunde alltid komma med bra anledningar till att han gjorde som han gjorde, och jag svalde hans lögner.

Och du Lilla Tjej, FÖRLÅT, jag vet inte hur, men jag borde ha förstått. Du sa att vi inget fattade, jag bad dej förklara, bad dej hjälpa oss att förstå. jag önskar jag kunnat läsa dina tankar. Vi skulle ta hand om dej, skydda dej från att skada dej själv och från att andra skulle kunna skada dej, och så var han där mitt ibland oss. Du Lilla Tjej, hur ska du någonsin kunna känna tillit, alla bara sviker, tänker på sej själva. Du var redan så trasig, och så det här. Vi misslyckades totalt, både dina synliga och osynliga ärr är större och fler nu än när du kom till oss.

Känner ett sådant äckel, en sån förtvivlan, hur kan en vuxen människa göra så, en man med dom kunskaperna om hur trasiga människor fungerar, han måste vara ett odjur där inne, att kunna spela det spelet, prata så fint och klokt, leda sina medarbetare i arbetet mot just det han själv håller på med i det fördolda. Hur många av hans sort finns det ute på våra institutioner? Hur många andra flickor har han utnyttjat?  Det skulle finnas sätt att förhindra det på, men samhället vill inte betala, det får hellre kosta att människor far illa, än att man skulle säkra upp så att möjligheten till liknande övergrepp aldrig skulle finnas.

Förlåt att jag svek dej Lilla Tjejen....