Snö gör mej glad, den är vacker när solen får den att glittra, jag tycker om när den piskar mej i ansiktet och  och och,,,,,,, det finns  massor med positiva känslor som snön ger mej.

I dag var det riktigt blåsväder när jag var ute och gick och snön piskade i mitt ansikte, då kom jag att tänka på när jag var barn, ibland, många gånger eller kanske bara en gång, jag är inte säker på vilket som gäller, men minst en gång när det var sånt väder, lekte vi barnen från Frostmofjällen och jag är helt säker på att minsta storasyster var med, vilka fler det var minns jag inte, men jag kommer i håg att vi stretade fram i snön och att snön piskade oss i ansiktena, jag har för mej att vi drog en pulka eller om det var den fina gröna släden, kanske att vi lekt leken med systeryster och största syster först och att vi yngre tog över den när dom blivit för stora, kanske var det någon av de små som satt i släden instoppad under filtar, det mesta är egentligen ganska otydligt i mitt minne, det mesta, men inte känslan av snön som piskar i mitt ansikte, den kändes likadan då som den känns nu trettiofem till fyrtio år senare.