Det är ett tag sen jag skrev nu och en del har hänt. Pappa fick en fin begravning och många kom för att ta ett sista farväl. Sen går det en dag i sänder, för tiden stannar ju aldrig, oavsett vad som händer. Jag pratar ofta med Mamma och oroar mej för att hon ska känna sej ensam. Men som hon säger, det måste gå och vi får hjälpas åt.


Vi har åkt uppåt i landet och hunnit med marknader i Boden och Råneå. Det har regnat en hel del, men vi har haft fina dagar åxå. Nu är ju solen uppe hela natten och det är så vackert när den ligger på kanten och kikar ut över havet.

I slutet av maj, var vi ner en snabbvända till Småland med ett flyttlass. Då passade vi på att så lite morötter och lite annat, får se om det blir nåt att skörda till hösten när vi kommer ner.

Husförsäljningen gick bra och kontraktet skrevs, så nu är bussen vårat enda hem. Det känns bra.

Jag målar skyltar och stenar, letar bra material och springer på dagarna, Älskling jobbar på med sitt. Sen är det ju annat som måste göras, laga mat och tvätta, tvätten får man se till att ta när den kan torka ute, eller när vi har tillgång till el.

Bussen har fungerat som den ska och jag har hoppat in bakom ratten lite nu och då, Älskling har ju haft lite svårt att släppa ifrån sej den, vet inte om han inte riktigt litar på mej :-P, men det har gått bra, men visst, den är lite större än volvon. Men det är ju bra om vi kan turas om bakom ratten.

Och barnen, underbara men en källa till oro, kan ju hända så mycket. Son nummer två tog sitt körkort. så nu är alla fyra ute i trafiken, det är ju bra, men ändå  :-\. Dottern fick arbete över sommaren inom omsorgen och yngsta sonen blev klar med sin utbildning och fick arbete nere i Stockholm, så han börjar där nästa måndag. Äldsta sonen fick tyvärr inte jobbet han sökt vilket var tråkigt, men han har fast jobb, men jag hoppas han hittar nåt som han kan trivas bättre med. En källa till oro, men åxå till glädje och stolthet.