Om

Mitt i livet valde jag ett annat sätt att leva, att ställa mig utanför alla förväntningar som samhället har på människan, jag valde att bli fri. I och med detta val har i stort sett hela mitt liv förändrats och jag ser med spänning fram emot vad som kommer att hända framöver. Det är om detta nya liv jag kommer att skriva, men även om det liv jag levde innan. Denna sommar har jag levt på vägarna och rullat många mil genom landet och jag har älskat i stort sett varje minut, även när det varit jobbigt och gubben har varit grinig. Jag kommer även att dela med mej av mina tankar om det samhälle vi lever i, så det kan bli i stort sett vad som helst jag skriver om, vi får se vad det blir.

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från oktober 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Söndag

En dag söndag med omväxlande regn och sol och en slö dag. Har fortfarande ont i bihålorna och halsen, så försöker bara ta det lugnt. Problemet är att då protesterar kroppen och blir stel, den vill vara i rörelse, så tar lite korta sakta promenader, stickar lite och löser korsord och så läser jag i Polarns handskrivna bok om Jork och hans äventyr. Inget jag skulle läsa i vanliga fall, men kul för att det är han som skrivit den. Älskling gör ljus, som vi ska ha för värmen på natten, så han försöker fixa så dom ska brinna så många timmar som möjligt.

Tvättade lite kläder i går, dom hänger i tältet, men funderar på om jag ska hänga ut dom ett tag nu när solen skiner, skulle tro det torkar rätt fort då, bara det inte kommer regn, men får hålla koll på det då. Ska annars bara fortsätta ta det lugnt och kurera mej med varm svartvinbärssaft och hoppas på att bihålorna slutar göra ont. Kanske att det blir ett par minisockar klara i dag.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ibland är det svårt att förstå.

En gång levde jag med en missbrukare, hur det är kan man nog inte förstå om man inte gjort det själv, inte heller varför nån stannar kvar i ett förhållande som ibland känns som att det ska knäcka en. Det är nog lätt att tycka sådana människor är korkade och får skylla sig själva, varför går man inte bara?

Det finns säker tusen svar på det. För mej var det faktiskt så att jag älskade den mannen och han älskade mej och vi kämpade ofta tillsammans, tyvärr var hans ångest den som var starkast och den som alltid vann, då orkade han inte kämpa längre, han drack för att döva sin ångest, vilket ledde till att ångesten ökade ännu mer när han började nyktra till. För det mesta skötte han sitt jobb exemplariskt och en mer arbetsvillig anställd var nog svårt att hitta, ja, det var väl också ett sätt att kämpa mot ångesten.

Vad ångesten i grund och botten kom ifrån har jag bara vissa aningar om, för trots att han berättade mycket för mej, så var det saker som han inte kunde förmå sej till att prata om, men mycket kunde jag se och förstå ändå. Med tiden blev det som att min uppgift var att befria honom från ångesten, det var aldrig något han bad mej om med ord, men det behövdes inte, jag började ändå utan att vara medveten om det själv bygga upp vardagen på ett sätt som skulle hjälpa honom att må bra, för någonstans var min tanke att om han mådde bra skulle han slippa sin ångest och då skulle vårat förhållande och våran familj må bra.

Jag vet inte när dom tankarna kom, för jag blev egentligen inte medveten om att jag tänkt och levt så innan vårat förhållande var över, lika lite var jag medveten om vilken enorm press jag satte på mej själv och hur spänd jag var varje gång jag var på väg hem från nattjobbet, skulle han vara hemma eller hade han dragit iväg för att supa och vara borta flera dagar. Var barnen hemma kunde jag vara lugn, för han drack aldrig hemma och lämnade dom inte själva.

Han var ingen ond människa, men han gjorde mej fruktansvärt illa många gånger, jag vet inte hur många gånger han kom hem efter att ha varit borta flera dagar och inte gått att få tag på, när jag själv närapå gått i bitar av oro och alla tankar över vad som kunde ha hänt, men hur dåligt jag än mådde över hans svek så gjorde hans ångest och förtvivlan när han till slut kom hem att jag ändå fortsatte att leva med honom. Sju år blev det sammanlagt som vår relation varade, innan det blev definitivt slut, då hade vi haft två uppehåll, men ändå på nytt försökt och han försökte verkligen, men han hade för ont.

Det tog mej närmare ett halvt år utan honom innan jag en dag upptäckte hur skönt det var att inte behöva oroa mej över honom och att jag faktiskt mådde bra, jag behövde inte längre tassa på tå av rädsla att förstöra en lugn dag, eller oroa mej för om han skulle komma hem efter jobbet eller inte, och jag kände att jag kunde börja ta han om mej själv i stället.

Det gick ganska lång tid innan vi hörde av varandra igen, men med tiden kunde vi börja ha kontakt, för trotts alla svek som varit hade vi starka vänskapsband och en speciell relation som betydde mycket för oss båda. Och trots allt så lärde han mej mycket om livet och om mej själv och jag är tacksam över att jag fick lära känna honom.

Men själv hade han för ont för att orka fortsätta längre, den tjugonde september förra året valde han att lämna livet. Det gör ont att tänka på, han kämpade verkligen för att få må bra och för att vara en bra pappa, men han orkade inte. Jag önskar att han fått frid i sin själ och slipper lida mer, jag önskar att han får vila i frid.

Dass, kalvar och mosaik

Så här såg det ut från början, eller nästan från början, jag borde ju ha fotat innan vi tog ner slanorna till vårat dass, men så blev det inte, Fem slanor, två presenningar och några soppåsar var vad som behövdes och sen förstås en grop och en tunna,

Här har vi kommit en bit till, får väl erkänna att det är Älskling som är hjärnan bakom sådana här projekt, jag hjälper till så gott jag kan och ibland kommer jag faktiskt med ljusa idéer åxå.

Kanske inte helt lätt att fatta vad detta ska bli, men vi har inte så stora krav, så ett vind- och insynsskydd är vad vi fixar just nu så vi har medan vi har vårat basläger här under hösten.

Ja, en grop måste det ju åxå vara så vet har någonstans att ta vägen.


Så där, inte den vackraste byggnaden kanske, men helt okej, vi har en tunna över hålet åxå så vi får sitta och slipper stå på huk :-D.

Sen blev det rotfruktssoppa med klimp efter allt arbete, skönt så länge man kan fixa med maten ute,

Det var på tisdan dasset byggdes. I går var jag ut på en promenad i omgivningarna och hade kameran med mej. Den här enen tyckte jag var fin, hemma ser man bara snåriga enbuskar ibland, den här var verkligen vacker tycker jag.

Och så alla underbara stora träd, framförallt ekarna tycker jag är så otroligt härliga att studera grenarna och formerna på, och tänka på hur gamla dessa stora träd är, tyvärr lyckas jag aldrig få bilder på dem att bli lika levande, så bilder ljuger ibland och visar inte riktigt djupet på samma sätt, kanske det skulle funka med en bättre kamera eller bättre fotograf.

Mera ekar efter vägen.

Och en liten kalv som poserade framför kameran :-)

Jaha, vad är det här då? Jo, det är Polarn som gjort detta mosaikkonstverk i sin källare, det är där vi hämtar vårat vatten, så nu har vi något vackert att titta på när vi hämtar vatten. Han är verkligen duktig, vet inte hur många timmar han varit nere och krossat kakel och satt upp bitarna, men fint blev det.

Ett löv jag fotade när vi var in till Eksjö i dag, tyckte det var vackert, trots att det tappat nästan all sin färg, men det är ändå helt intakt, hösten är fin på många sätt.

Och här, utsikt från vår lägerplats, där borta skymtar dasset åxå, men smälter in ganska bra. I kväll blir det bastu, blir skönt, jag har dragit på mej en förkylning och har ont i halsen och bihålorna så kanske jag lyckas svettas ut lite av den, hoppas på det.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lite uppdatering

Vilken rolig men intensiv helg det varit på Ölands skördefest. Började på fredag morgon klockan nio, vi stod på Stora Frös Örtagård, till att börja med var det inte så mycket folk, men sen kom busslast efter busslast och det var folk ända fram till ett halv två på natten. Då var det skönt att få plocka i hop och få sova, börja ju igen klockan tio på lördag. Mina lingonsyltburkar tog slut på lördan, så synd att jag inte hunnit plocka mer, men det känns kul och vet tills nästa år att jag ska satsa mer på det.

På lördag slog vi igen klockan nio och åkte en sväng till Eriks Öre, tror jag det hette, och titta vad dom hade där. Riktigt mysigt var det att gå runt och titta på allt hantverk och alla pumpor :-) i skenet av marschaller. Ja, pumporna är ju en stor grej verkar det som, stora och små fanns det och hur mycket som helst. Vi blev inte kvar så länge, vi behövde sömn så vi skulle orka med söndan åxå.

Söndan blev dock betydligt lugnare och klockan fyra packade vi ihop och lämnade Öland och alla trevliga människor där för denna gång. Två pumpabröd fick vi med oss av värdfolket och två stora ölandsostar och lite örtagodis hade vi köpt med oss.

Så nu har vi landat hos Polarn ute i skogen igen, lugnt och skönt är det här. Dagen har vi använt till att tvätta bland annat, det tar ju lite tid när man ska hämta vatten från en källa och värma upp det över elden, men det är på nåt vis trevligare än att tvätta i en maskin. Så nu hänger den på tork t den vedeldade bastun. Jo, vi bastade i den i går, var skönt efter att inte ha haft tillgång till dusch på ett tag.

Sitter i mörkret med en pannlampa och skriver nu, tre tokar är vi som springer omkring här i skogen med varsin pannlampa :-D . I morgon ska vi bygga dass, kan vara bra att ha. Och nu ska jag sticka klart mina vantar tänkte jag. Blir förhoppningsvis lugnt några dagar så jag hinner med att fota lite åxå.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nyare inlägg