Om

Mitt i livet valde jag ett annat sätt att leva, att ställa mig utanför alla förväntningar som samhället har på människan, jag valde att bli fri. I och med detta val har i stort sett hela mitt liv förändrats och jag ser med spänning fram emot vad som kommer att hända framöver. Det är om detta nya liv jag kommer att skriva, men även om det liv jag levde innan. Denna sommar har jag levt på vägarna och rullat många mil genom landet och jag har älskat i stort sett varje minut, även när det varit jobbigt och gubben har varit grinig. Jag kommer även att dela med mej av mina tankar om det samhälle vi lever i, så det kan bli i stort sett vad som helst jag skriver om, vi får se vad det blir.

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från oktober 2012

Tillbaka till bloggens startsida

2012-10-18

Just nu gör det så ont, på nåt vis har jag frusit till is inuti, jag vill ju tro på det goda hos människan, men sånt här gör det svårt. Om en människa är elak och dum och visar det är det ändå bättre, för då vet man vars den människan står. Men att spela ett så fult spel och att utnyttja de svagaste i samhället, de som han i detta fall vet precis hur han ska hantera för att få dit han vill, det är en farlig människa. Sådana människor skrämmer mej verkligen, hur många av den sorten finns det och hur ska vi kunna upptäcka dom innan de får möjlighet att förstöra andra människors liv. Ska jag tvinga misstänka alla i min omgivning hela tiden, ska jag aldrig kunna lita på mina arbetskamrater och medmänniskor, jag vill inte att det ska vara så, men jag undrar just nu om jag har något val. Ska jag någonsin igen ge mej in i den världen där jag ska hjälpa trasiga människor vet jag i alla fall att jag kommer att skärskåda mina medarbetare på ett annat sätt, jag kommer att ifrågasätta så mycket mer, jag tyckte ju att jag ifrågasatte mycket när jag var där, men det visade sig att det inte var nog, men som det känns nu har jag ingen energi för att ge mej in det igen och vetskapen om det här gjorde att det på ett vis känns ännu längre bort. Jag hoppas det finns starka och goda människor där ute som kan och orkar hjälpa dom och som verkligen förstår vad dom håller på med. 

Förlåt Lilla Tjej

Han var en man som jag respekterade, jag visste att han hade lång erfarenhet av arbete med trasiga människor, jag litade på honom. Det hände att jag och andra ifrågasatte hans sätt att arbeta, men han kunde alltid komma med bra anledningar till att han gjorde som han gjorde, och jag svalde hans lögner.

Och du Lilla Tjej, FÖRLÅT, jag vet inte hur, men jag borde ha förstått. Du sa att vi inget fattade, jag bad dej förklara, bad dej hjälpa oss att förstå. jag önskar jag kunnat läsa dina tankar. Vi skulle ta hand om dej, skydda dej från att skada dej själv och från att andra skulle kunna skada dej, och så var han där mitt ibland oss. Du Lilla Tjej, hur ska du någonsin kunna känna tillit, alla bara sviker, tänker på sej själva. Du var redan så trasig, och så det här. Vi misslyckades totalt, både dina synliga och osynliga ärr är större och fler nu än när du kom till oss.

Känner ett sådant äckel, en sån förtvivlan, hur kan en vuxen människa göra så, en man med dom kunskaperna om hur trasiga människor fungerar, han måste vara ett odjur där inne, att kunna spela det spelet, prata så fint och klokt, leda sina medarbetare i arbetet mot just det han själv håller på med i det fördolda. Hur många av hans sort finns det ute på våra institutioner? Hur många andra flickor har han utnyttjat?  Det skulle finnas sätt att förhindra det på, men samhället vill inte betala, det får hellre kosta att människor far illa, än att man skulle säkra upp så att möjligheten till liknande övergrepp aldrig skulle finnas.

Förlåt att jag svek dej Lilla Tjejen....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ekar, monster och grillat.

Vad händer här uppe på kullen? inte mycket egentligen och ändå känns dagarna för korta. Jag dras med den envisa förkylningen som gör mej trött, vet ju att jag brukar få dras länge med förkylningar när dom väl satt klorna i mej, försöker ta det lugn fast skulle egentligen vilja ut och springa för att hålla kroppen igång. Men tog en lång promenad i går och hittade faktiskt lite kantareller helt på egen hand, kanske kan det bli en svampplockare av mej med tiden.



Den här vackra eken såg jag på en promenad jag tog häromdagen. Brukar passa på att plocka pantburkar när jag går efter större vägar, det är konstigt att folk bara tycker att det är ok att kasta ut saker hur som helst i naturen. Har samlat ihop flera hundra kronor på pant under sommaren och hösten.

I bland får jag sällskap en bit på vägen av dom här tjurarna, deras hagen följer vägen några hundra meter och antingen får dom världens fart och springer före mej ner till korsningen där hagen slutar eller åxå följer dom sakta efter mej och blänger på mej som om jag sagt något dumt :-\ . Jag brukar ju i och för sej prata med dom, så kanske dom tycker jag är en märklig varelse. Men dom andra korna som går i en hage längre bort bryr sej nästan inte alls när jag kommer, lyfter bara lite på huvudena och tittar lite.

Såg spår efter vad jag tror var vildsvin i går när jag gick i skogen.

Tycker det ser ut som att dom har bökat omkring ordentligt här, dom lär ju äta kantareller, så kanske jag hittat mycket mer om inte dom hunnit före. Kände i alla fall att det var dags att vända när jag såg dom, för tycker ju det känns lite olustigt med dom trots allt.

Gick förbi en sjö och passa på att ta lite bilder. I bland tänker jag att det vore roligt med en lite mer avancerad kamera, men sen tänker jag att den räcker ju ganska bra ändå den jag har, så den får duga så länge den fortsätter fungera.


En vacker kvist som ville vara med på bild.

Vackra tallar efter sjövägen.


Och ett monster som trycker mellan riset, eller har jag bara livlig fantasi ;-)

Mysig grillkväll hade vi i fredags, till och med gitarrtrubadur. I kväll har vi planerat filmkväll och snart är det dags för bastubad. Kan behövas nåt muntert eftersom vädret är så grått och regnigt just nu.

Undrar om jag lagt in nån bild på det jag stickat, kommer inte ihåg, så lägger upp en sån åxå.

Rätt söta små saker tycker jag :-D . Och eftersom vädret är som det är i dag så blir det nog lite mer stickat under dagen.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Dagar som andas

Jag försöker låta dagarna andas, lugnt och stilla, låta livet stanna upp ett tag och bara vara här och nu. Det mesta av livet har ju bara rusat förbi och så rätt vad det är har jag liksom vaknat till och undrat hur jag hamnade där jag var just då. Vad var det som fick mej att fatta besluten i mitt liv, varför kändes det många gånger så fel i efterhand?


Jag har nog för det mesta setts som en eftertänksam och lugn människa av omgivningen, redan som ganska liten fick jag höra hur duktig jag var på att ta hand om barn och sedan även gamla, alltid handlade det om att jag var så lugn och tålmodig. Kan det vara så att de etiketter jag fick påklistrad som barn och ungdom kom att styra mej vidare i livet, för vem är jag egentligen om jag skalar av mej alla intryck jag fått av andra genom livet? Hur kan man någonsin vara säker på att det man tänker är ens egna tankar och inte tankar man någon gång fått av någon annan, hur kan jag vara säker på att det här är vad jag vill och tycker, inget jag vill och tycker för att jag lärt mej att det är så det ska vara?


Det finns dom som menar att tankar är nedärvda genom årtusenden, att våran hjärna redan vid födseln är full av dessa nedärvda tankar, någon menade att exempel på det var att man vi avslappnade tillfällen ibland kunde se saker som inte finns i nutid i kanten på synfältet, när man sen tittar ordentligt så finns inget där, eller något helt annat, han menade att det var urtidshjärnan som skapat bilden. Vem vet, dom med livlig fantasi kanske har lätt att hitta sina nedärvda tankar, om det nu finns sådana.


Det har väl egentligen ingen betydelse hur det är med den saken, det som får mej att tänka på det är mer att jag undrar hur jag säkert ska kunna veta vem JAG är och vad JAG vill, hur ska jag veta säkert att ingen styr mej. Har vid några tillfällen i livet tyckt att jag hittat mej själv och känt mej stark och trygg med det. Men sen har tiden gått och saker har förändrats och fått mej att se livet på att annat sätt, är jag då en som vänder kappan efter vinden? eller är jag bara ödmjuk nog att kunna tänka om?


Jag tyckte om att räkna i matteboken när jag gick i småskolan, det var så skönt att det fanns facit, inte för att jag använde den för att fuska utan för att jag kunde kolla om jag gjort rätt. Tänk vad lätt livet skulle vara om det fanns facit till allt, men så är det ju inte, för det som är rätt för mej kan vara fel för en annan. I dagsläget tror jag på att om jag känner att jag mår bra av något och känner ett inre lugn då är jag på rätt väg. Så jag fortsätter att låta dagarna andas, det ger mej ro i själen, stressen gör mej sjuk.



Höstdag med kantareller

Trots förkylningen bestämde jag mej för att ta en tur i skogen i går, så passa på när det var uppehåll mellan skurarna. Hitta tassavtryck i leran som var rätt stora, en stor lösspringande hund kanske, eller en varg :-) .

Lyckades fånga regnbågen med kameran åxå, fast den är lite blek, men tycker den är vacker ändå.

Och så en djupdykning in i snårskogen, ja, den var verkligen snårig ett tag.

Härligt med solen som fortfarande värmer mycket, även om luften är kylig.

Taggtråd tycker jag inte om, men det verkar användas ganska mycket här till hagarna, jag tänker på att djuren kan skada sej på den. Men det var i alla fall skönt att röra på sej lite. Kokade ihop en förkylningsbryggd sedan, av färsk ingefära, vitlök, honung och svartvinbärssaft, har druckit av den i flera omgångar nu och får hoppas den tar död på alla förkylningsbasilusker. Jag stinker i alla fall som en vitlöksbomb :-P.

Här hänger tvätten på tork inne i tältet, bra med lite extra utrymme där.

Vi fick följa med Polarn till några av hans svampställen i går, snällt, för då fick jag äntligen plocka lite kantareller. Jag behöver nog träna mina svampögon lite, men det blev i alla fall så vi kunde steka lite till middan och goda var dom, dom första kantareller jag plockat själv.

Här har vi mys och värme med hjälp av värmeljus. Älskling lyckades modellera ihop ett som brann i arton timmar, inte illa. Ska fortsätta sticka nu, för törs inte gå ut i skogen nu, det är full med älgjägare runt om här nu i några dagar.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg